"Finanskrisen i Sverige 1990–1994"

Ég vitna hér í grein í Aftonposten í Jan 1995

De kostade skattebetalarna 35 miljarder. Men själva kom de undan med feta fallskärmsavtal.
Bankdirektörerna, som styrde in Sverige i den djupaste finanskrisen sedan 1930-talet.
De gav på nittiotalet girigheten ett ansikte.
Det började 1985 när bankerna inte kunde hantera situationen som uppstod när regeringen avreglerade kreditmarknaden. Plötsligt kunde bankerna låna ut hur mycket pengar som helst. Och det gjorde de.Mer eller mindre seriösa låntagare kom och ville köpa fastigheter till allt högre priser. Priser som inte stod i relation till vad fastigheterna kunde inbringa i intäkter. 
Köpen spädde på inflationen, som i sin tur minskade skuldernas värde. Och så steg priserna igen För man trodde ju att priserna skulle stiga igen. Och bankerna lånade ju så gärna ut pengar.

 

Priserna svängde
Så kom en internationell lågkonjunktur och en skatteomläggning som väckte insikten. Inflationen kommer minska. Fastighetspriserna började svänga och i september 1990 ställde det börsnoterade finansbolaget Nyckeln in betalningarna.Nu börjar raset. Från nyåret 1990 faller fastighetspriserna med 50 procent på två år.Nu kommer konkurserna. Spekulanter som startat fastighetsbolag och spelat högt med bankernas slarviga utlåningar faller nu ihop som korthus.
 

 

 

Enorma förluster:Och bankernas kreditförluster blir enorma. 
Gotabanken går omkull och slåss ihop med Nordbanken , som också skulle ha gått omkull om inte staten pumpat in 65 miljarder.Andra banker, som SE-banken, begär hjälp av staten om stöd för att klara situationen. Man klarar ig till slut undan konkurs utan statligt ingripande genom att öka vidden mellan in- och utlåningsräntan. Det blev alltså bankernas övriga kunder som dyrt fick betala bankernas fiaskon.Enligt den oberoende ekonomen professor Johan Lybeck kostade den vidgade räntemarginalen hushållen och företagskunderna 85 miljarder under åren 1990-94.
Staten har i sin tur fått igen en del av sina utlägg. Men enligt oberoende ekonomers 1998, professorerna Peter Jennergren och Bertil Näslund, kostade krisen skattebetalarna 35 miljarder kronor.Allt medan bankdirektörerna som var ansvariga för bankernas vidlyftiga och slarviga låneaffärer klarade sig utmärkt. På olika nivåer fick man förtidspension eller avgångsvederlag.
 

 

 

Fängelse i Finland
Även Finland genom gick en svår bankkris.Men här betalade man inte ut några fallskärmar. Tvärtom. Här dömdes istället sju bankdirektörer till fängelse.Och chefen för Arbetarbanken, den förre socialdemokratiske partiledaren Ulf Sundqvist dömdes till 41 miljoner i skadestånd. Efter förlikning sänktes summan till 2 miljoner kr.

Här är rekordfallskärmarna för några av de bankdirektörer som spelade bort bankernas miljarder och sedan fick sparken.
Nordbanken
Göran Hållén, vd för privatdivisioner: 22 086 649 kronor.
Rune Barnéus, koncernchef: 17 492 945 kronor.
Lars Hjortengren vice vd: 10 000 000 kronor.
Christer Ragnar vd för företagsdivisionen: 7 937 036 kronor.
Gotabanken
Per-Olof Sjöberg, vd: 34 990 000 kronor.
Gabriel Urwitz, vd: 7 000 000 kronor.
Första sparbanken
Bertil Sjöstrand, koncernchef: 7 000 000 kronor.
Karl Henrik Pettersson, vd: 7 000 000 kronor

Ég læt fólki eftir að þýða þetta.Einu sinni var sagt"það er margt líkt með skít og kúk"það finnst mér í þessu tilfelli.Kært kvödd och på svenska"ha det bra"